Nu i höstmörkret har vi beslutat oss för att göra som "Hänt i Veckan", "Min Häst", "Damernas Värld" och många andra blaskor. Vi kommer publicera en roman skriven av ingen mindre än Adam "Spadde" Wessman. Handlingen utspelar sig i Montenegro och innehåller drama, svartsjuka, muskellösa män och jetset-liv.
Del 4, Champagneincidenten!
När vi njutit färdigt av utsikten över havet så känner vi oss klara att bege oss. Det tar inte så lång tid innan vi springer in i ett syskonpar från Lidingö i Stockholmstrakten. Åldern på dessa damer värderas till 19 och 36 år vilket innebär ett mdelvärde på 27,5 år. De menar på att vi ska haka på dom till "People's" som enligt många näringslivsexperter är högst upp på Montenegros lista över inneställen. Flera av de inblanade parterna är först skeptiska till detta men då känner jag att det är dags för mig att ta ansvar. Jag samlar dem i en ring där vi alla håller tag om varandras axlar. Jag samlar mig och berättar sedan för dem att jag pratade med den montenegriske lingvisten Adaktus Larsson häromdan som kanske mest är känd för att han i februari 1993 glömde att deklarera, vilket gjorde att det dåvarande Jugoslaviska skatteverket försatte honom i personlig konkurs. Adaktus anlitade då den ungerske advokaten Vanja Jumper som åberopade den sjunde paragrafen vilket innebar att rättegången sköts upp. Tiden rann sedan iväg och myndigheterna glömde helt sonika av att återuppta den på nytt. Sedan dess har Adaktus levt i ständig skräck över att någon ska komma på att målet ännu ej är avslutat. Då jag bad honom uttala sig om People's så vägrar han först att ställa upp på intervjun. Då jag lovar att ange honom med anonymt namn så ställer han till slut upp på ett enda citat. Jag väljer därför här att kalla honom Göran Gillinger. "Det är där det händer!". Dessa ord är de enda jag får ur Göran.
Med dessa ord har jag lyckats övertyga dem och vi kommer, efter grov kroppsvisitering, igenom säkerhetsvakten. Vi ställer oss vid ett bord och det dröjer inte länge innan 42-åringen börjar uppvakta systrarna. Han frågar den äldre systern efter ett tag om han får bjuda dem på något i baren. Svaret han får då är kort och gott "Överaska mig". Vad som försiggår i 42-åringens huvud här kan jag som utomstående inte förklara men han går i alla fall fram till baren och beställer en flaska champagne. Bartenders ögon blir större än vad Billings ögon en gång blev då han såg att Rudin färgat håret. Ögonen var stora helt enkelt. Bartender kallar genast dit barens ägare som direkt ansluter. Då ägaren får nys om att en flaska champagne precis har beställt blir han helt till sig av glädje. Han menar på att det typ är första gången nånsin som nån beställt denna dryck där. 42-åringen ger honom en kram och slänger sen fram sitt VISA-kort. I det här läget kan man verkligen ta på ägarens besvikelse och det är knappt men till slut får han ändå ur sig orden "I'm sorry but we don't take Visa-card. Only cash."
Vad som följer nu är nog den största passion jag någonsin sett från en männsiska. Ägaren erbjuder sig att hjälpa till med kontantproblemet. Han ber 42-åringen att vänta på utsidan av "People's" medan han själv springer med full fart bort längsmed gatan. Strax kommer han med full fart på sin moped och vill att 42-åringen ska hoppa upp på pakethållaren på hans moppe för en vidare färd upp i bergen. Där skall det tydligen ska finnas en bankomat. 42-åringen går med på detta och de ger sig av med moppehjälmar på huvudet. På små slingriga vägar upp bland gränderna kommer de tillslut fram till en bankomat i ett i övrigt väldigt öde kvarter. De båda kommer tillbaka och ägaren springer ner till källaren och hämtar upp en dammig Moët som han snabbt putsar av med handduken. Hela baren är nu engagerad och alla springer runt som yra höns och letar kylhink samt champagneglas. När allt tillslut blir klart så ställer sig alla barenteners sig på rad och ger sedan tummen upp och ropar "Good luck"!
”Aldo har tagit över 42-åringens tilltänkta champagneoffer och jag har nog aldrig sett en sån rotation i tungan innan.”
Det går hett till på People's
När 42-åringen en dryg timme senare kommer tillbaka till bordet med champagnehinken där sällskapet tidigare var så ser han något som kommer att sätta djupa spår hos oss alla under resten av resan. Det visar sig tydligt att Adaktus Larsson inte kunde ha mer rätt med sina ord "Det är där det händer". Vad som möter 42-åringen är följande. Två anonyma medresenärer har begett sig tillbaka mot lägenheten. Kvar har vi person 1, vi kan kalla honom Frantisek Botha, som just då har funnit sitt livs kärlek i den yngre systern. Någon meter därifrån står person 2. Vi kan kalla honom Aldo Raine. Aldo har tagit över 42-åringens tilltänkta champagneoffer och jag har nog aldrig sett en sån rotation i tungan innan. De känslor 42-åringen nu visar upp när han uppgivet försöker få kontakt med de hånglande Frantisek, Aldo och systrarna gör att jag mer eller mindre bokstavligen blir ledsen nu då jag skriver dessa rader i realtid. 42-åringen ställer sedan bara ner den oöppnade flaskan på bordet med sju tillhörande glas och lämnar stället. 
På vägen hem köper han en hamburgare på favorithaket för 2 euro och sen sätter han sig med tom blick och bara stirrar ut över bergskanten. "Det är inte värt det" hinner han tänka innan han sväljer en bit rödlök som fastnat nedanför näsborren. Kvar på People's finns Aldo Raine. Ovetandes om vilka känslor han egentligen rört upp. Rent spontant skulle jag säga att Frantisek Botha går helt skuldfri från hela den här affären men samtidigt är det bara en personlig slutsats grundat på de uppgifter jag fått in från inblandade personen.
fortsättning följer...